Akten ligger på skrivbordet och pärmen den ska läggas i står på kontoret bakom ryggen. Det krävs ingen särskilt lat medarbetare i den här situationen för att inse att han inte reser sig för att hämta pärmen. En väl avvägd frånskjutning från skrivbordet med båda benen är trots allt mycket roligare för att susa baklänges mot hyllan. De sportiga tar sig tillbaka på samma sätt – barnet i mannen eller kvinnan vill ju få lite omvårdnad även under den torraste arbetsdagen. Som med allt som är roligt har också denna princip blivit en sport: en skojig gren.
- Om den skojiga sporten „kontorsstolsracing“ och dess globala segertåg
- Olika varianter och ett internationellt förvånansvärt likartat regelverk
- Trimning av skrivbordsstolar är uttryckligen tillåten
- Kontorsstolsracing, extremstrykning och myrsnorkling
Om den skojiga sporten „kontorsstolsracing“ och dess globala segertåg
Om André Franquin, den store fransk-belgiske serieskaparen och upphovsmannen till så geniala serier som „Spirou och Fantasio“, „Marsupilami“ eller „Gaston“, är det känt att han hade en anarkistisk humor. Därför var antihjälten Gaston hans viktigaste verk: i upplevelserna hos den enligt konventionella måttstockar förfärligt improduktiva och odugliga, men desto mer kreativa kontorsslaven förevigade Franquin lite av sig själv. Medan Gaston är ganska oberörd av den vanliga användningen av kontorsmöbler, utvecklar han närmast sportlig iver när det gäller att använda dem till något helt annat. Han bygger in trampdrift i dem, uppfinner sitsar som han kan åka nedför räcken med, hittar på ett transportsystem med hängstolar för förgrenade kontorsbyggnader – och tävlar gärna mot klockan under arbetstid i en kontorssport: att åka kontorsstol.
Det som redan för årtionden sedan sprang ur geniet hos en unik konstnär är idag verklighet: kontorsstolsrace finns som en rolig sport som utövas världen över. Men från början. Medan Gaston knäböjer med ett ben på stolens sits och skjuter ifrån med den andra foten för att susa fram genom kontorskorridorerna i kapp, bygger den ”faktiska sporten” på två principer: att utnyttja tyngdkraften och att minimera motståndet, ungefär som i ett lådbilsrace eller genom sprintartad påskjutning på plan mark – eller en kombination av båda. Det är åtminstone slutsatsen efter omfattande efterforskningar i sökmotorernas djup, delvis med hjälp av ett kinesiskt tangentbord. För vem förvånar det egentligen? Kontorsstolsrace är en riktigt stor grej i Kina. Enligt opålitliga källor sägs dock japanerna vara uppfinnarna. Fram till för några år sedan anordnade ett team i Bad König i vackra Odenwald ett tyskt mästerskap som fick internationell uppmärksamhet i medierna. I San Clemente i Kalifornien tar man det hela med ro och låter även longboards och soffor på hjul vara med och tävla. Som på så många andra områden i livet är britterna heller inte främmande för denna kuriositet, och även i Australien, Frankrike, Sverige eller Spanien finns det turneringar där snabb framfart på en arbetsmöbel står i centrum.
Olika varianter och ett internationellt förvånansvärt likartat regelverk
Oavsett om det går utför eller på plan mark: de djärva damerna och herrarna tävlar mot varandra på sina rullande möbler och försöker ta sig över mållinjen så snabbt som möjligt. Till skillnad från de flesta andra sporter är trimning uttryckligen tillåten i kontorsstolsrace, och det är upp till deltagarnas fantasi och hantverksskicklighet hur de bygger om sin stol till en rullande racingmaskin.
En kontorsstol består som bekant av ett ryggstöd, eventuellt armstöd, en vridbar sits, en höjdjusterbar huvudpelare och ett fotkryss där fyra eller fem hjul är fästa beroende på modell. Enligt de flesta regelverk får hjulen inte ha en större diameter än 20 centimeter, de måste kunna röra sig fritt och får naturligtvis inte ha någon egen drivning. Det ryktas att en särskilt ambitiös kontorsstolspilot ska ha utrustat sitt fordon med raketer och numera flyger en bana runt satelliter i omloppsbana. Det ryktas också att åtminstone den andra delen av ryktet faktiskt bara är ett rykte.
Det är uttryckligen tillåtet att trimma kontorsstolen
Kontorsstolen styrs faktiskt enbart genom att man förskjuter vikten, och det är här det roliga börjar. Den som någon gång har rullat genom rummet på en kontorsstol och försökt ta en kurva kontrollerat vet att det egentligen är näst intill omöjligt. Lika spektakulära är därför förarnas krumbukter, och minst lika mycket de flesta försöken att påverka rullriktningen med fötterna. Det spelar ingen roll om man sitter på stolen, ligger på mage eller på rygg: lika varierade är de bisarra kroppsställningarna under utslagstävlingarna, som för det mesta följer KO-principen. På tal om ”KO”: aktiv påverkan på motståndarna är också förbjuden, står det i de flesta regelverk. På ren svenska: den som sparkar undan sin medtävlare, ger sig på honom eller henne i förbifarten eller aktivt påverkar färdriktningen på motståndarens fordon blir diskvalificerad.
En populär trimningsåtgärd är att öka vikten, men här krävs det fingertoppskänsla: om för många viktskivor fästs vid stjärnfoten kommer ekipaget upp i fart för långsamt – är de för få går värdefulla sekunder förlorade. Särskilt populärt bland kontorsstolspiloterna: extra breda ”ortopediska” kontorsstolar, som går betydligt lugnare än instegsmodellen. En annan beprövad åtgärd är att byta kontorsstolshjul, uppgradera lagren eller helt enkelt använda mycket, mycket bra smörjmedel.
Hela 35 till 40 kilometer i timmen kan en så här trimmad kontorsstol komma upp i; därför är skyddsutrustning på fullt allvar obligatorisk eller åtminstone starkt rekommenderad. Hjälm, armbågs-, knä- och handledsskydd är lika vanliga som handskar. Om man utgår från att en vanlig kontorsstol med en genomsnittlig sitthöjd på 50 till 70 centimeter möjliggör ett fall av betydande höjd rekommenderas till och med integralhjälm. För om en sak är säker så är det att krascher är självklara i rulltävlingarna och ofta en genomtänkt del av en slags dödsdömd koreografi – som enbart tjänar till att roa publiken.
Kontorsstolsracing, extremstrykning och myrsnorkling
Om man ska tro en bok om insamlingsidéer finns det till och med världsmästerskap i kontorsstolsrace – och dessutom globalt arrangerade turneringar i maskgrävning, extremstrykning, bensparkning (!), ostrullning, myrsnorkling och nässelätning – även om man för den sistnämnda grenen får hoppas att det bara handlar om att stava sportens namn rätt. Som med alla skojturneringar handlar kontorsstolsrace framför allt om att ha roligt. Därför kan lokala arrangörer sätta upp sina egna regler och till exempel tillåta påskjutare, bygga en bana med vattenautomater, kopiatorer, krukväxter och papperskorgar som hinder eller, helt i Gastons anda, anordna ett trampstolsrace – allt är tillåtet som uppskattas, höjer stämningen och sätter den kreativa användningen av rullande snurrstolar i fokus.